Under tiden jag levde med ”x” utsattes jag för psykisk misshandel. I bland härdade jag ut, i bland bröt jag ihop. Efter varje fall klättrade jag upp igen i tron om att fallet inte skadade mig. Det hände om och om igen.
Jag va odödlig, Jag vägrade ge upp. Jag släckte ner mina system ett efter ett.
I dag när jag börja bli ”frisk”, förstå jag hur det psykiska påverkat min fysiska kropp. Mitt nervsystem mina vävnader och muskler, vet inte längre sin funktion. Att jag går sönder fysiskt är genast kopplad till den psykiska påfrestningen av att aldrig få vila och känna sig trygg.
Jag behöver träna på att äta, sova och röra mig för att laga mina system.
Jag har bytt elstötar mot en dimmer som sakta ska få läka min kropp.