0
0
——————————————————————————————————————
En våldsam man, en psykopat eller narcissist. Orden på dessa män är många. Skitstövel är en av dom. Skitstövlar finns det gott om. Men sanningen är att en stövel som är slät och blank på ytan kan ha ett monster vilande på insidan. Skiten rinner över när stöveln blir full, och då får den som står i vägen ta emot, slag, hot och kränkningar. Tänk på det när du synar den i sömmen. Under den blanka ytan kan vem som helst gömma sig.
Myt 1. Män som slår är våldsamma monster.
Sanning: För dom som utsätts så kan de absolut uppfattas så. Men i de allra flesta fall innebär de inte en gnutta risk för någon annan. Det är välartade, samarbetsvilliga och vänliga män. Det är din kollega, bror, lagkamrat och vän. Alla pojkar får lära sig som små att det är fegt och fult att slå en tjej. Ingen vuxen man vill heller bli förknippad med en kvinnomisshandlare. Inte ens de som regelbundet slår sin partner. Istället anser också de att just män som slår sina partners är en typ de aldrig skulle tolerera. Därför är också chansen stor att våldet upphör när risken att bli synad ökar.
Myt 2. Det är farligt att agera.
Sanning: Oftast är det helt och hållet ofarligt. Och dessutom finns det helt ofarliga sätt att agera på. Att knacka på och gå därifrån, att skrika in i brevlådan, att ropa ”jag ringer polisen”, att gå ihop fler och ringa på om en inte vill gå ensam, att ringa på och fråga om en kopp socker.
Myt 3. Tänk om jag har fel när jag knackar på.
Sanning: Ja, tänk om du har fel. Du får alltså i värsta fall en pratstund med en granne. Och ett tryggare boende där ni vet att fler kommer att agera. Och framförallt: tänk om du har rätt! Och har räddat ett liv. Och besparat lidande
Trots satsade miljoner på kvinnofridsområdet. Trots nationella riktlinjer och trots ökad kunskap så minskar inte våldet som sker i nära relation.
Och det beror inte bara på samhällsskyddets brister – utan på att det sker dolt och att för få agerar. Våldet sker bakom stängda dörrar. När förskolan stängt för dagen. När jobbet är slut och barn och vuxna är utlämnade till hemmets fyra väggar.
Ett av alla barn med minnen från pappans våld berättar att han skrek allt han kunde varje gång pappan slog. Inte för smärtan, den visste han skulle gå över, men för att någon, ja någon skulle höra honom och hjälpa honom att få våldet att upphöra. Ingen kom.
Han berättar att han 35 år senare återvänder till sin barndoms hus. Grannarna är desamma och de berättar självmant att dom hörde honom och hans bror. Varje gång. Men frågar sig – vad skulle vi ha gjort då?
Vi har inte råd att inte ingripa när vuxna och barn far illa i sina hem. Det är inte mindre civilkurage utsatta behöver – utan mer. Det kostar dessutom inget att införa Huskurage – men det kostar lidande och liv att låta bli.
Nina Rung, kriminolog och grundare av Huskurage
Peter Svensson, våldsförebyggare och grundare av Huskurage
